Tiden går fort

när man har roligt. Vädret lovar gott, solen skiner och jag har officiellt plockat fram vårkappan och hängt undan vinterkläderna. Just idag när solen skiner och man kan sitta ute och äta lunch i bara skjorta, långärmat men ändå, känns -28 och snö väldigt långt borta... Människor är ibland utrustade med ett extremt kort minne och tur är väl det. Mjukglasspremiären avklarades i helgen i samband med att vi (make och jag) handlade blommr till balkongen på Ulriksdals slottsträdgård. Vi var inte de enda som hade kommit på den idén. Väl hemma så planterade jag en hel del så hoppas nu att det inte blir kallt igen. I fredags hade vi en av mina fd arbetskamrater och hennes sambo/man hemma på middag. Trevligt och det blev en lång kväll - de gick inte hem förrän halv 4. Jag har alltid haft svårt att umgås med arbetskamrater privat, självklart på AW men mer privat än så blir det sällan. Varför vet jag inte, säkert har jag missat en massa fantastiska människor på det sättet... En av mina absolut bästa vänner är fd arbetskamrat till min syster. Han och jag går bla på steppkurs tillsammans - roligt men svårt. Sommaren är nu planerad (inte på detaljnivå men ändå) 8 - 9 juli åker vi till Oaxen tillsammans med några vänner. Det är deras sista sommar på Oaxen. Obekräftade rykten säger att de öppnar nytt i höst på Skeppsholmen. 9 juli sticker maken och jag, direkt från Oaxen till Italien med bil. Jag har bokat en vecka på agriturismo i Piemonte. Vi ska vara där från den 10 - 17 juli, sedan hem för att gå på bröllop den 23 juli och sedan back to work... Vi tar en vecka i september också för att åka till New York. Vi var där i sept 2010 också, första gången för mig och jag blev helt kär i staden. Bra mat, bra nattliv, bra shopping - allt man behöver finns och då har jag ändå "bara" varit på Manhattan. Har ni förresten inte sett filmen Dinner with Friends så är den helt klart sevärd. Sköt om eroch njut av livet

Ensam eller fler

Läser 2 fantastiska reportage om föräldraskap på olika sätt i Svenska Dagbladet och i Dagens Nyheter. SvD skriver om Jessica som lever som singel och har åkt till Danmark, Storkkliniken, och blivit inseminerad och fått en son Theo och DN skriver om Abbe och hans 4 föräldrar. Två helt olika liv och livssttilar men båda genomsyras av längtan efter banr. Härligt, säger En Barnfri Kvinna. Huvudsaken är att barnet/barnen är efterlängtade, älskade och att de blir väl omhändertagna. Det finns så många barn i världen som lever ett liv som vi här i Sverige aldrig kan föreställa oss. Tex i Elfenbenskusten just nu flyr hundra tusentals männsikor undan ett förestående inbördeskrig. Skänk gärna en slant!

Jag är själv adopterad och kan ibland tycka att gravidhetsen kan gå till överdrift. Varför säger vissa att biologiska barn är mer "egna" än adopterade?? Så då menar de alltså att min syster (biologiskt barn) är mer mina föräldrars riktiga barn än jag. Jag håller, av förklarliga skäl, inte med om det. Klart är ju att föräldrar älskar sina barn på olika sätt - de är ju olika individer. Jag har haft denna diskussion vid tillfälle med en vänninas man och han hävdar stenhprt att adoption är ett andrahands val och adopterade barn kan aldrig bli lika mycket riktiga som biologiska.

Jag är ju såklart inte opartisk i frågan men att på det sättet nedvärdera någon annans val är för mig fullständigt respektlöst. Att genom gå en adoptionsprocess är verkligen inget man ska ta lätt på. Mina föräldrar har bara berättat en del av vad de gick igenom när jag skulle komma och detta var ändå på 70-talet. Nu är de ännu hårdare, ny åldersgränser etc...

Nog om detta: En Barnfri Kvinna ser fram emot våren. Kan snart börja använda min röda trenchcoat jag köpte i New York :)

Sköt om er

Detox-dags

Efter denna helg behöver jag en detoxvecka, minst. I fredags var käre maken och jag på restaurang Djuret och åt Jamon Ibericogris var temat och underbart god var maten. Därefter var vi bjudna på Let's Dance-efterfest på Opreaterassen - fint värre. Måste erkänna att jag inte sett ett enda avsnitt av Let's dance men har följt diverse skandaler, "rumpchocker" och "dödslyft" via kvällstidningarna. Blonda amazonen Jessica Andersson vann. Kan inte säga om hur välfötjänt det var då jag inte sett henne dansa men hon verkade glad. Mindre glad var Frank Andersson och helst klart hetast på gröten var Alexander Rybak - fiolhoben från Melodifestivalen. Björn Ranelid struttade förbi ett par gånger och mycket mer än så hände inte. Jag sportade en ny klänning från Zara samt skor från United Nudes. Inga skandaler, inget fyllehångel - ingenting... Lördagen hade vi vänner till maken hemma på middag. Jag gjorde risotto. Det är inte så svårt, en hel del olika moment men inget speciellt avancerat. Tricket ligger i att buljongen ska koka när man tillsätter den och man ska bara tillsätta ca 2 dl åt gången då blir riset så där härligt krämigt. Söndag var bokklubbs-söndag. Vi hade läst Dune av Frank Herbert och Aniara av Harry Martinsson. Dune klarade jag mig inte igenom. Sci - Fi är inte riktigt min tekopp men däremot är jag glad att jag läste Aniara. Vilken fantastisk bok! "Jag frågade mig själv, men glömde svara Jag drömde mig ett liv men glömde vara Jag reste alltet runt men glömde fara ty jag satt fånge här i Aniara" Sköt om er

Frisk igen

Har varit sjuk och tom hemma från jobbet! Det är verkligen inte ofta men "plötsligt händer det". På mitt jobb är det liksom inte ok att vara hemma - dumt verkligen men sant. Många kommer till jobbet, hostar och nyser och smittar ner sina kollegor...
Jag blev antagligen smittad av käre maken. Han var förkyld redan när han kom hem från Vegas för 2 veckor sedan.

Använder numera glasögon istället för linser. Käre maken fick mig att investera i ett par från Lyle & Scott. Tänk East Coast preppy! Han (maken inte Lyle & Scott) påstår att jag blinkar extremt mycket när jag har linserna vilket gör att jag ser ut som en byfåne och folk tittar konstigt. Jag kan inte påminna mig om att jag blinkar mycket men jag har märkt att folk har tittat konstigt så nu har det fått sin förklaring.

Träffade glamourösa vänner i lördags på restaurang 1900 för att fira gemensam vänninans födelsedag. Riktigt trevligt ställe. Jag unnade mig en råbiff och ett par glas champagne därefter åkte vi hem på efterfest till en av vänninorna. Vi var lite hungriga så hon dukade upp det som fanns: parmaskinka, gravad lax, 3 olika ostar, tryffelsalami + lite annat smått och gott. Satte definitivt en ny standard för efterfester. Det brukar på sin höjd vara micro- popcorn och inköpt McDonalds...

Fredagen blev AW en masse. Först hemma hos födelsedagsfirande G och sedan på Vassa Eggen där kompisen spelade skivor. Bjudsprit från Jack Daniels, champagne och en fullständigt vidrig shot FireBall (whisky smaksatt med kanel). Konstigt att jag ofta tycker att något inte smakar gott men dricker 3 glas ändå...

Söndag hölls födelsedagsmiddag hemma hos sis och därefter steppkurs. Jag måste verkligen öva på steppen. Trots 18 års danslektioner så är stepp verkligen svårt!

Nu väntar jag bara på det nya tillskottet i familjen: Haiku

Sköt om er

SATS Step - en upplevelse på gränsen till obehaglig. Nej, jag vet träning ska inte varabehaglig men det ska väl ändå vara någon lustfyllt över det?!?!
På våren/sommaren och en bit in på hösten brukar jag springa (inte speciellt fort, någon som går relativt fort som typ min pappa rör sig antagligen snabbare framåt än jag). Vid ett tillfälle råkade jag nämna detta för en kompis kompis. Hon tyckte vi skulle springa tillsammans någongång. Jag fick panik, dolde det med ett leende, och försökte komma på ett bra sätt att slippa undan. Medan jag funderade ut diverse undanflykter och ursäkter började hon prata om "Zonen". Tydligen kommer man in i "Zonen" när man har sprungit ca 1 mil och känner att man bara kan fortsätta och fortsätta och aldrig vill sluta springa.
Jag har aldrig varit där och oddsen att jag någonsin kommer dit känns små. För mig är löpning något jag måste göra. Det bästa med löpningen är min spellista. Jag måste spela högt så jag slipper höra mig själv flåsa. I spellistan finns musik typ:
DaRude - Sandstorm
Dip It Low (Work out mix)
Massa låtar av Cascada
Dance remixer av Britney, Beyoncé och XTina (nu Christina Aguilera)

Inte så creddigt, inte så bra men lagom hjärndött för att hålla mig sällskap längst Huvudsta strand.

För övrigt så är min make sjuk. Ty döende enligt honom själv enligt mig lite hosta och snuva. Trots detta släpar han sig till jobbet varje dag för diverse möten och seminarier och ägnar sedan kvällen åt att gnälla om hur sjuk han är. Igår sa jag till honom att vara tyst och sluta hosta.

Jag var glad igår då jag hade dels överlevt Step-passet och dels köpt ett par skor som jag drabbades av fullständigt oemotståndligt ha begär efter.
Han var gnällig, hostade, nös och snorade.
En obalanserad kväll minst sagt.

Idag är det fredag, solen skiner och jag sportar ett par United Nude skor som jag köpte i London för några veckor sedan. Det mesta känns väldigt bra idag :)


Sköt om er

Begär...

Har hittat ett par skor som jag vill ha, måste ha, behöver.... 220 euro men de är så perfekta. De heter HAIKU och kommer från United Nude. Bara namnet andas poesi.

220 euro.... med dagens växelkurs ca 2 000 sek.

Jag har ett par olika skor från United Nudes och jag brukar ha storlek 39. Det finns en butik i Stockholm som säljer UN, undrar om jag ska gå dit i veckan och kolla om de finns där. Haiku är en sko från deras nya vårkollektion.

Bara för att tillfälligt komma på andra tankar tog jag en sväng förbi NK idag efter min stepplektion. Köpte lite nya hudvårdsprodukter: Murad och REN samt tittade förbi MAC-disken och köpte en skugga och en lipgloss. MACs vårkollektioner kommer in i morgon fick jag veta så det blir nog ännu ett besök där inom en snar framtid.

När vi gifte oss blev jag sminkad av en tjej på MAC. Faktiskt så satt jag i disken på NK och blev sminkad. Inte särskilt lyxigt men väldigt roligt. Jag finns nog förevigad i ett antal turister fotoalbum. En grupp tyskar tyckte att det var fantastiskt och ville ta foto på "tze brrriide".

Träffade tjejerna i torsdags. Mycket snack om bröllop då J gifter sig i sommar. Ibland kan jag önska att jag inte var gift - då skulle jag ha allt det roliga att se fram emot :)

Sköt om er!

En Barnfri Kvinna

En Barnfri Kvinna är 37 år, bor i Solna, är gift sedan 3 år och har valt bort barn.

Provocerande och egoistiskt tycker vissa. Bra tycker andra. Skönt tycker jag.

Jag är gift med S, syster till H och S och adoptivdotter till M & R.

S har har varit gift tidigare och har 2 vuxna barn + 1 barnbarn.

Jag gillar film - Priscilla Queen of the Desert kan jag se hur många gånger som helst.

TVserier: Sex and the City, CSI - Las Vegas är bäst men inte lika bra sedan Gill Grissom försvann och Scrubs.

Böcker: Therese Rauquin, Adrian Mole-serien, Per Anders Fogelströms Stockholmsskildringar.

Lever ett oerhört "normalt" liv med jobb, träning, vänner och familj. Bara det att min kärnfamilj består av S & mig själv medan min utökade familj består av ett antal fantastiska individer som jag själv har valt.

Barnbarn, frågar M&R. Nej, svarar En Barnfri Kvinna, jag vill inte.

Jag har aldrig haft någon längtan efter barn och vid 37 års ålder är det otroligt att jag kommer att ändra mig. Min käre halvbror S har 2 barn. Otroligt gulliga och roliga att träffa men så skönt att "lämna tillbaka" dem och åka hem till mitt.

S och jag köpte vår första gemensamma lägenhet, vi bor fortfarande kvar här, för 4 år sedan. 3 rum och kök på 100 kvadrat: rummet som alla trodde skulle bli barnkammare blev Walk in Closet. Klädkammaren blev skogarderob, vin - och spritförråd och serverrum.

Nu har vi en del planer på att flytta till större, S vill gärna bo i hus. Men vi har ingen brådska.

Sköt om er